Apotek Hjärtat tog initiativ till ett seminarium för att diskutera frågan om läkemedel och miljön och var vi står idag. Det har gått över tio år sedan svenska forskare uppmätte extremt höga halter av läkemedel i avloppsvatten vid läkemedelstillverkning i Patancheru Indien. Dessa forskningsresultat fick stor medial spridning och uppmärksamhet. Då utsläpp vid tillverkning av antibiotika också kan bidra till resistensutveckling har vi inte länge ett lokalt problem i Indien utan ett globalt hot mot global hälsa. Så var står vi idag och varför händer så lite?

Vad driver egentligen förändring - Frivilliga initiativ och/eller lagstiftning?
Det pågår en rad mer eller mindre frivilliga initiativ för att påverka läkemedelsbranschen att ta ökade miljöhänsyn vid tillverkning av läkemedel. Ett exempel är Apotek Hjärtats miljömärkning av det receptfria läkemedelssortimentet, ett par andra är landstingens och regionernas hållbarhetskrav vid offentlig upphandling till slutenvården samt läkemedelsindustrin initiativ The Pharmaceutical Supply Chain Initiative (PSCI). Men det som de flesta medverkande verkade vara överens om var att vägen framåt var att få in miljökrav i den lagstiftning som omgärdar läkemedel. Frivilliga krav kan vara bra och drivande men reglerade minimikrav är basen.  Som en av de medverkande uttryckte det - ”Det är inte rimligt att det inte finns lagstadgade minimikrav på utsläppsnivåer för aktiva substanser som har en negativ miljöpåverkan.”


Vad behöver göras vid upphandling av läkemedel?
Apoteken i Sverige står idag för 80 procent av de upphandlade volymerna. Resten upphandlas av landsting och regioner för att tillgodose behovet av läkemedel för patienter som ligger inlagda på sjukhus. I Sverige har vi sedan 2002 ett förmånssystem vilket innebär att apoteken är skyldiga att byta ut ett förskrivet läkemedel mot ett billigare likvärdigt läkemedel (periodens vara). Denna tillhandahållandeksyldighet innebär samtidigt att apoteken inte kan ställa några miljökrav på läkemedelsbolagen. Landstingen och regionerna däremot har alla möjligheter att ställa miljökrav men, våra upphandlade volymer, 7-8 miljarder kr/år, innebär samtidigt att påverkansmöjligheten är begränsad. För att svensk upphandling av läkemedel ska få en större effekt måste även apoteken kunna ställa miljökrav – inte bara landsting och regioner.


För lite – för sent?
Tack för en eftermiddag präglad av en uppriktig och klarsynt diskussion. Man skulle kunna summera det som att det inte längre räcker med att myndigheter, läkemedelsbranschen, apoteken och andra aktörer är eniga i att det finns ett problem som alla vill lösa, det duger inte heller med att fastna i diskussioner om svårigheterna med att få till en reell förändring - vare sig det gäller förändring av lagstiftning, förmånssystem eller transparens. Förändring är möjlig men det är hög tid att agera.

Hjärtat

Medverkande på seminariet var: Cecilia de Pedro, miljöchef Apotek Hjärtat, Gustav Hemming (C) Landstingsråd Stockholms läns landsting, Bengt Mattsson, CSR- och Miljöchef, Pfizer Sverige/LIF, Johan Wallér, VD, Sveriges Apoteksförening, Douglas Lundin, Chefekonom, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, David Gunnarsson, kriterie-expert på Naturskyddsföreningen,  Kenneth Nyblom, Generikaföreningen, Kia Salin Läkemedelsverket samt Pauline Göthberg

 

Pauline Göthberg
Skrivet av: Pauline Göthberg
Om författaren
Pauline Göthberg arbetar som nationell samordnare för landstingens och regionernas gemensamma initiativ för hållbar upphandling. Pauline disputerade vid KTH i juni 2011 på en avhandling om hållbart företagande (CSR) och har tidigare skrivit flera läroböcker om hållbar utveckling och socialt ansvarstagande.

bloggen logo

Bloggarkiv