Får de som producerar era produkter tillräckligt betalt för att klara av att leva upp till de sociala och miljömässiga kraven?

För oss är det viktigt att de verkligen får rätt förutsättningar för en bra produktion. Det är också därför vi har så tydliga obligatoriska krav på våra leverantörer. Generellt är vår uppfattning att man genomgående ställer höga krav på kvalitet, miljöaspekter och sociala aspekter. Vår uppförandekod för leverantörer är ett exempel på ett obligatoriskt krav, ett så kallat ska-krav, som ställs som kontraktsvillkor. De kraven måste vara uppfyllda av våra leverantörer och då kan man också utvärdera på pris. Leverantörernas ansvar är givetvis att räkna in sina kostnader för att se till att man uppfyller de sociala kraven i hela sin leverantörskedja, det vill säga att priset inkluderar säker arbetsmiljö och respekt för mänskliga rättigheter.

Finns det risk att en leverantör är oärlig mot den upphandlande myndigheten? Hur kan det upptäckas och motverkas?

Visst finns det en risk att vissa leverantörer skulle kunna skriva under de sociala kontraktsvillkoren utan att ha en intention att leva upp till dem. Ett sätt att motverka det är med ett systematiskt uppföljningsarbete vilket innebär att risken för upptäckt blir större. Ett syfte med det nationella arbetet är just att effektivisera uppföljningen och efterlevnaden av de sociala krav som ställs och därmed motverka att oseriösa leverantörer säljer sina produkter och tjänster till landsting och regioner.

Flera av de produkter som köps in kommer från länder som inte har raticifierat ILO:s kärnkonventioner. Om era leverantörer ska intyga att koden följs - hur ska det gå till om inte länderna har raticifierat "kraven"?

I vår uppförandekod finns ILO:s åtta kärnkonventioner som reglerar de basala rättigheterna i arbetslivet. Vi är medvetna om att det finns länder som inte har ratificerat alla ILO:s kärnkonventioner. I vissa tillverkningsländer är fri organisering förbjuden (Kina, Vietnamn med flera) och vi förväntar oss i dessa fall heller inte fria fackföreningar. Det står i vår uppförandekod att: I länder där föreningsfriheten är begränsad eller under utveckling, ska leverantören medverka till att anställda får möta företagsledningen för att diskutera löne- och arbetsvillkor utan negativa konsekvenser.

Det finns sätt att underlätta dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Till exempel kan man i Kina uppmuntra till att de anställda får välja sina egna fackliga representanter (även om deras organisation måste ansluta sig till det statliga enda tillåtna facket).  

Hur åtgärdas brister?

Om brister upptäcks i samband med revision måste leverantören återkomma med en åtgärdsplan och tidplan som landstinget/regionen, som genomför uppföljning, ska godkänna. Sedan följs planen noggrant upp för att se till att avvikelserna korrigeras.

Om brister upptäcks av annan organisation inleds en utredning av det nationella kansliet för att ta reda på de faktiska förhållandena. Vi begär information från leverantören och efter det tar styrgruppen ställning till huruvida vi ska gå vidare med egen granskning.

 

Hur kan leverantörer kontrollera att den nationella lagstiftningen i tillverkningslandet följs?

Det är vanligt att nationell lagstiftningen vad gäller arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetsrätt och miljö i tillverkningsländer är relativt omfattande. I de fall nationell lagstiftning saknas, är svag eller inte implementeras ska kraven som ställs i uppförandekoden följas. Tyvärr efterföljs nationell lagstiftning inte alltid i praktiken varför det är viktigt att kontrollera hur leverantörerna arbetar med detta. Dålig arbetsmiljö och brott mot arbetsmiljölagstiftning är en av de vanligaste bristerna vid sociala revisioner. En vanlig avvikelse i många låglöneländer är också att arbetsgivaren inte ser till att samtliga anställda omfattas av alla lagenliga socialförsäkringar. Det är också mycket vanligt med allt för mycket övertid och fel övertidsersättning. Detta är därför något leverantörerna måste ta reda på och följa upp noga. Därför följer landsting och regioner noga upp att de upprättade åtgärdsplanerna följs.

Hur kan man förhindra och begränsa riskerna för kränkningar av de mänskliga rättigheterna vid framställningen av de varor och tjänster som levereras?

Bill of Human Rights består av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, de medborgerliga och politiska rättigheterna, samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Respekten för FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är en stor och viktig del av leverantörsansvar. Till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna hör ett antal av FN:s viktigaste konventioner, de som brukar kallas FN:s kärnkonventioner. I juni 2011 antogs FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter som föreskriver hur företag ska arbeta för att respektera de mänskliga rättigheterna. Det handlar om att sätta upp en policy för mänskliga rättigheter, genomföra kontinuerliga riskanalyser (så kallad Human Rights Due Diligence), bemöta och minimera de risker som identifieras samt ge möjlighet till klagomål och upprättelse för de rättighetsinnehavare som eventuellt drabbas av kränkningar. FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter föreskriver att företag har ansvar att ta dessa steg för hela sin leverantörskedja. Dock är ansvaret att agera större om relationen är närmare (till exempel genom en direktrelation, stor inköpare etc).
Tänk på att kränkningar av mänskliga rättigheter kopplat till ett företags verksamhet kan både förekomma i direkt anslutning till produktionsanläggningen, men kan också vara ett resultat av externa och indirekt påverkan. Till exempel kan ni ha identifierat en risk att utvinningen av mineraler som används i era produkter finansierar väpnade grupper. Då kan ni ange vilka åtgärder ni har vidtagit för att exempelvis öka spårbarheten av mineralerna i er leverantörskedja för att på så sätt motverka illegal handel. Ett annat exempel kan vara att ni köper textilvaror från Etiopien där lokalbefolkningen i stor utsträckning tvångsförflyttas för att göra plats åt bomullsodlingar. Ni anger då vilka steg ni vidtagit för att ta reda på varifrån bomullen i era produkter kommer och huruvida dessa plantager finns på mark som tidigare tillhört lokalbefolkningen. Då kan ni också beskriva hur ni diskuterat den risken med era leverantörer och om ni har fått garantier för att detta inte förekommer i just er leverantörskedja.

Hur kan man motverka korruption i leverantörsledet vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt detta avtal?

Korruption förekommer när någon utnyttjar sin maktposition för att gynna sig själv. Det kan handla om att ge eller ta emot mutor men också om att utnyttja sin maktposition på andra sätt, till exempel genom utpressning eller genom att gynna ett intresse som står en beslutsfattare nära. Korruption fördjupar fattigdomen i världen, undergräver demokratin och minskar förtroendet för samhällets institutioner. Det kan också innebära stora risker och kostnader för det enskilda företaget. Korruption är illegalt i alla länder och kan ge böter eller fängelsestraff. Storbritannien har antagit en lag mot korruption som också kan ge vägledning, den så kallade UK Bribery Act 2010. Organisationen Transparency International har ett index över korruptionsriskerna i olika länder.

 Avtalsleverantörer ska inte direkt eller indirekt erbjuda eller ge otillbörlig betalning eller annan ersättning till någon person eller organisation i syfte att erhålla, behålla eller styra affärer eller få annan otillbörlig fördel inom ramen för sin verksamhet. Leverantören ska inte heller direkt eller indirekt begära eller acceptera någon form av otillbörlig betalning eller annan ersättning från tredje part som kan påverka objektiviteten vid affärsbeslut. Detta gäller även för era leverantörer och för framställningen av varor/tjänster ni levererar till oss.

Ni och era leverantörer bör ha ett system på plats både för att förebygga och upptäcka korruption. Ni bör kommunicera tydligt till era leverantörer att korruption aldrig kan tolereras. En ny riskbedömning bör göras minst varje år gällande korruption och hur dessa risker ska hanteras. Utbildning och noggranna rutiner för bokföring och redovisning är viktiga redskap för att förebygga korruption. Genom att utbilda medarbetare, särskilt inom utsatta delar av verksamheten, kan man tillhandahålla verktyg för hur korruption kan hanteras i konkreta situationer. För att upptäcka korruption bör det finnas ett system där anställda anonymt ska kunna avslöja misstänkt korruption. Alla anställda måste då känna till systemet och hur man går till väga för att anonymt anmäla korruption. Under 2016 lanserar ISO en ny standard för anti-korruption – ISO 37000.

Hur kan man säkerställa att det finns förutsättningar för att det förekommer en dialog om arbetsvillkoren mellan arbetstagare och arbetsgivare och att det finns fackliga organisationer eller kommittéer med arbetstagarrepresentanter?

Fackliga rättigheter har en given plats i ILO:s åtta kärnkonventioner (nr 87 och 98). Respekt för fackliga rättigheter och fungerande kommunikationskanaler mellan anställda och arbetsgivare är grundläggande eftersom anställda som är organiserade kan bevaka och följa upp arbetsvillkoren dagligen i leverantörskedjan. Väl fungerande fackföreningar och kollektivförhandlingar kan därför på ett avgörande sätt underlätta en köpares arbete med framför allt de sociala kraven kring arbetsvillkor.

Tyvärr är det vanligt förekommande med facklig diskriminering. Union to Union har en bra webbsida för att snabbt se hur det står till med fackföreningssituationen i respektive land. Dialog och i förlängningen förhandling mellan arbetsgivare och arbetstagare är grundläggande för att få till bra arbetsvillkor på en arbetsplats. I er riskanalys bör det framgå i vilken omfattning det förekommer/inte förekommer fackliga organisationer vid tillverkningen av era varor. Om det inte förekommer fackföreningar är vi intresserade av om det förekommer andra typer av organiserade dialogförsök med de anställda, till exempel genom kommittéer av något slag. Dessa kan dock i vissa länder användas för att förhindra fackföreningar, så det är bra att vara vaksamma med hur dessa används.

Vi är medvetna om att det finns länder som i sin lagstiftning förbjuder fri organisering (Kina, Vietnam med flera länder) och förväntar oss i dessa fall heller inte fria fackföreningar. Det finns dock andra sätt att underlätta dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Till exempel kan man även i exempelvis Kina uppmuntra till att de anställda får välja sina egna fackliga representanter (även om deras organisation måste ansluta sig till det statliga enda tillåtna facket). Om era rutiner omfattar att till exempel uppmuntra leverantörerna att upprätta arbetarkommittéer eller klagomålsfunktioner kan ni redovisa det.

Hur kan man se till att det inte förekommer barnarbete vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt detta avtal?

Barnarbete kan ske i olika former, inom familjen, på fabriker eller på gatan. Minst 168 miljoner barn är offer för barnarbete i världen och har sällan möjlighet att gå i skolan. Barnarbete (upp till 15 år) förekommer relativt sällan i exportsektorn men däremot är arbete för unga (upp till 18 år) inte ovanligt. Inom jordbruk är barnarbete däremot väldigt vanligt.  Enligt ILO:s konvention 138 måste man vara minst 15 år och ha avslutat obligatorisk skolgång för att räknas som arbetsför. Enligt ILO bör allt arbete som sannolikt äventyrar barns fysiska, mentala eller moraliska hälsa, deras säkerhet eller moral inte utföras av någon under 18 år. Restriktioner för arbete utfört av unga anställda, mellan 15 och 18 år, anges ofta i den nationella lagstiftningen i produktionslandet och kan gälla till exempel övertidsarbete, nattarbete och hantering av farligt material eller utrustning. För nationell lagstiftning, se ILO Natlex.

För att förhindra och begränsa barnarbete bör tillverkaren ha en policy mot att anställa barn och särskilda krav på arbetsvillkoren för unga anställda, samt ett ledningssystem på plats för att förebygga överträdelser.  Om barnarbete upptäcks ska enligt FN:s barnkonvention barnets bästa alltid stå i fokus. Det innebär att inget barn bara kan avskedas. Barnet måste aktivt hjälpas till skolgång och familjen måste involveras för att finna en hållbar lösning.  Policyn bör därför innebära att er leverantör och ni som köpare gemensamt tar ansvar för att ta fram ett hållbart alternativ för barnet och dess familj. Hjälp kan fås av UNICEF och av lokala barnrättsorganisationer. Hantering av risker kan till exempel också ske genom utbildningar, revisioner och upprättade klagomålssystem.

Hur kan man se till att det inte förekommer tvångsarbete vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt avtalet?

Tvångsarbete innebär att arbetstagare tvingas att arbeta mot sin fria vilja genom våld eller hot från arbetsgivare eller rekryterare. Det kan också handla om tvång genom mer subtila metoder, till exempel genom att arbetstagaren sätts i skuld och inte får lämna arbetet förrän skulden betalats av eller genom att arbetsgivaren beslagtar identitetshandlingar. De flesta länder har lagstiftning mot tvångsarbete men de ansvariga ställs sällan till svars då tvångsarbete kan vara svårt att upptäcka. Över 20 miljoner människor uppskattas vara offer för tvångsarbete i världen, majoriteten i Asien och Latinamerika.

Metoder för att förhindra och begränsa tvångsarbete kan till exempel vara en rekryteringspolicy och företagspolicies som översätts till lokala språk, utbildningar riktade till leverantörer och arbetstagare, revisioner i form av stickprov som följer upp efterlevnad hos eventuella bemanningsföretag och klagomålssystem som är tillgängliga för alla arbetare, inklusive migrantarbetare.

Hur kontrollerar man tillverkarens/tillverkarnas yttre miljöpåverkan vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt detta avtal?

Miljöpåverkan vid tillverkning kan omfatta en mängd olika områden och kan innebära stora negativa effekter på både människor och miljön i och omkring fabriken. Exempel på avvikelser som kan förekomma är bristfällig hantering av farligt avfall, bristande avloppsrening, osäkra transporter av miljöfarliga material, felaktig och osäker förvaring av miljöfarliga substanser som kemikalier, samt energianvändning och resursslöseri. Avsaknad av rutiner innebär risker. Rutiner behövs för att identifiera, hantera och följa upp miljöpåverkan. Det kan också förekomma att det saknas tillstånd för till exempel avfallshantering. Nationella myndigheter som ska kontrollera efterlevnad av miljölagstiftning är ibland svaga och det kan förekomma korruption. Därmed är inte alltid officiella tillstånd pålitliga.
Den miljöskyddslagstiftning som gäller i tillverkningslandet går vanligtvis att få tag på via nationella myndigheter. I de fall nationell miljöskyddslagstiftning saknas, är svag eller inte implementeras ska internationella riktlinjer ändå följas, till exempel försiktighetsprincipen och huvuddragen i OECD:s riktlinjer för multinationella företag (kapitel 6 om miljö). Det är särskilt viktigt att säkerställa att leverantören har fungerande vattenrening, avfallshantering och förvarar kemikalier på rätt sätt. I vissa länder kan de nationella myndigheter som är satta att kontrollera att miljölagstiftningen följs och utfärda tillstånd, vara mycket svaga. Korruption är inte ovanligt. Det är därför viktigt att inte bara förlita sig på officiella tillstånd från myndigheterna när ni granskar era leverantörer.
Exempel på rutiner för att förhindra och begränsa risker kan till exempel vara att ni har ett miljöledningssystem och att ni ställer krav på leverantörer att ha det, liksom revisioner och utbildningar. Ett vanligt förekommande miljöledningssystem är ISO 14001.

Hur långt sträcker sig levrantörernas ansvar?

Vi förväntar oss att leverantören respekterar uppförandekoden för leverantörer och att de gör sitt yttersta för att uppnå kraven inom den egna organisationen och i leveranskedjan. Detta bör ske genom dialog, transparens och ett öppet samarbete mellan Sveriges landsting och regioner, och  leverantören, vilket gynnar båda parter. För att säkerställa hållbara leveranskedjor är det viktigt att leverantörsansvaret inte stannar vid första ledet av leverantörer utan även omfattar underleverantörer till dessa. Leverantören ska därför ställa krav på sina direkta leverantörer, och uppmuntra att dessa i sin tur vidareförmedlar de grundläggande villkoren i sina leveranskedjor.

Hur motverkar man diskriminering och trakasserier vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt detta avtal?

Diskriminering kan ske på olika grunder, till exempel hudfärg, kön, civilstånd, graviditet, religion, sexuell orientering eller politiska åsikter. Diskriminering kan vara att män och kvinnor får olika lön för samma arbete eller att en arbetstagare diskrimineras i samband med anställning eller yrkesutbildning. Det är tyvärr vanligt förekommande med diskriminering mot fackligt aktiva i många länder.

 I er riskanalys bör det framgå hur dessa risker ser ut i de länder där ni framställer de varor som levereras inom detta avtal. Hantering av risk kan göras genom policies, utbildningar, dialog med leverantörer med mera. Om ni till exempel identifierat risker för att fackligt aktiva diskrimineras kan ni visa att ni förhindrar och begränsar riskerna genom att redovisa en tydlig kommunikation till leverantören om att fackliga rättigheter är något ert företag värnar om och att företagsledningen aktivt informerar de anställda om detta på lokalt språk.

Hur ser man till att nationell arbetsrättslagstiftning följs vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt detta avtal?

Arbetsrätt omfattar flera områden och fastställer vilka rättigheter och skyldigheter arbetstagare och arbetsgivare har på en arbetsplats. Lagstiftning gällande minimilön och socialförsäkringsskydd ingår här. Det är vanligt att lagstiftningen är relativt omfattande, men att den inte följs i praktiken. En vanlig avvikelse i många låglöneländer är till exempel att arbetsgivaren inte ser till att samtliga anställda omfattas av alla lagenliga socialförsäkringar.
I de flesta länder förekommer det minimilönenivåer fastställda per lag. Nationellt lagstadgad minimilön är lägsta accepterad lönenivå.
Inom arbetsrättslagstiftningen ingår även lagstadgad arbetstid. En vanlig begränsning är maximalt 48 timmars reguljär arbetsvecka och 12 timmars övertid per vecka. För övertid ska oftast dubbel ersättning ges. Det är dock mycket vanligt med allt för mycket övertid och fel övertidsersättning i många låglöneländer.
För att efterleva lagen bör tillverkaren till exempel ha tidredovisningssystem, lönespecifikationer, system för att personalen får kopior på sina anställningsavtal, se till så att arbetstagare känner till sina rättigheter och skyldigheter genom skriftlig och muntlig information på det lokala språket, speciellt utsedd ansvarig personal och rutiner för att se till att korttidsanställd eller inhyrd personal har samma arbetsvillkor som övrig personal. Dessa typer av system och rutiner bör därför undersökas och följas upp.

Hur ser man till att nationell lagstiftning följs för arbetarskydd och arbetsmiljö, vid framställningen av de varor och tjänster som levereras enligt detta avtal?

För att säkra en god arbetsmiljö och förebygga avvikelser behövs skriftliga säkerhetsrutiner, en tydlig ansvarsfördelning bland de anställda och regelbunden personalutbildning. I vissa länder finns frizoner som är undantagna den nationella lagstiftningen och där skyddet för arbetare kan vara svagare. I de fall tillverkningen sker i sådana frizoner förutsätter vi att ni ändå följer den nationella lagstiftningen.
Alla länders nationella lagstiftning gällande arbetarskydd och arbetsmiljö finns samlad i ILO:s databas Natlex. Dålig arbetsmiljö och bristande efterlevnad av arbetsmiljölagstiftning är ett av de vanligaste problemen som brukar upptäckas vid sociala revisioner. Dålig arbetsmiljö kan omfatta för hög ljudnivå, utsläpp, för dålig ventilation, begränsad tillgång till vatten, toaletter, ljus och utrymningsplaner. Detta omfattar även sovsalar och kök. Det är viktigt att fastställa vad problemen beror på, till exempel brist på resurser eller brist på utbildning och fungerande rutiner. För att förhindra och begränsa risker på detta område behöver det finnas ledningssystem på plats som omfattar skriftliga säkerhetsrutiner, ansvarsfördelning hos personal samt regelbunden personalutbildning gällande bland annat hälsorisker och farliga moment, brandsäkerhet och första hjälpen, hälso- och säkerhetskommittéer samt rutiner för att undersöka och förbättra arbetsmiljön. Alla anställda behöver vara informerade om de eventuella hälsorisker som arbetet kan medföra och ha tillgång till, och använda, relevant skyddsutrustning. Dessa typer av system och rutiner bör därför undersökas och följas upp. OHSAS 18001, ett certifierat ledningssystem omfattar granskning av säkerhetsrisker och arbetsmiljö.

Hur upptäcker samarbetet brister hos leverantörer?

Det finns framförallt två sätt som landsting och regioner får kännedom om misstänkta brister. En brist kan upptäckas när landsting eller regioner gör avtalsuppföljning och genomför en revision på plats. En brist kan också komma det nationella samarbetet till känna genom att det påpekas av tredje part och genom rapporter från exempelvis granskningsorganisationer.  Misstankar om brott mot uppförandekoden rapporteras skriftligt via e-brev eller vanlig post:
E-post: coc.lsf@sll.se
Compliance
Avdelningen Upphandling
Box 225 50
104 22 Stockholm
(SWEDEN)

Kan landsting och regioner garantera att de produkter och tjänstwer som köps in för skattemedel inte kommer från fabriker där mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter kränks?

Vi kan inte garantera att våra produkter och tjänster inte kommer från fabriker där mänskliga rättigheter kränks. Vi vet att riskerna är stora där tillverkning sker i låglöneländer och i långa leverantörsled. Det nationella samarbetet för landsting och regioner verkar för att förebygga, upptäcka och åtgärda kränkningar av mänskliga rättigheter och andra brott mot uppförandekoden.

När och hur genomförs en revision på plats?

Efter att leverantören har getts möjlighet att kommentera och bemöta bedömningen av de två genomförda skrivbordsuppföljningarna, kan en revision genomföras i syfte att bedöma leverantörens effektivitet i att bemöta kraven.  
Detta sker genom fabriksrevision där själva produktionen granskas. Återigen görs här ett urval från de produkter/tjänster som levereras inom ramen för avtalet om nödvändigt. En inspektion på plats i produktionen kan genomföras om det finns indikationer på att leverantören inte har de rutiner som man ställt krav på i upphandlingen. Revisioner utförs alltid av en oberoende specialist, en så kallad tredjepartsgranskare.
Revisionsprocessen innebär att samtliga delar i de grundläggande villkoren granskas på plats, det vill säga mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och anti-korruption. Vid revision av en leverantör undersöker inspektörerna exempelvis de anställdas säkerhet och hälsa, fabrikens ledningsrutiner, löner och övertidstimmar. Man gör även en rundtur i fabriken och i sovsalar. Revisionen sammanfattas i en rapport och en eventuell avvikelserapport tas fram som ska godkännas. Revisionsrapporten blir därefter offentlig efter att eventuella affärskritisk information har redigerats bort.
Om leverantören bryter mot de avtalsenliga kraven får de i allmänhet en möjlighet att rätta till problemen. Om överträdelserna åtgärdas på ett tillfredsställande sätt fortsätter samarbetet. Om en allvarlig överträdelse inte åtgärdas kan avtalet med leverantören avslutas.

Vad är det för kriterier vi tittar på när vi godkänner en leverantör vid avtalsuppföljning.

Våra krav innebär att leverantören ska ha rutiner som syftar till att varor eller tjänster som levereras enligt avtalet är framställda under förhållanden som är förenliga med de grundläggande villkoren. Samtidigt vill vi säkerställa att de rutinerna är effektiva för att förhindra och begränsa avvikelser i de leveranskedjor som är aktuella för avtalet. En avtalsuppföljning av leverantörens interna rutiner kombineras därför ofta med ytterligare ett uppföljningssteg. Det steget handlar om att kontrollera att de interna rutinerna fungerar för ett urval av produkter/tjänster genom att landsting eller regioner begär in styrkande dokumentation. Eftersom det kan vara ett flertal produkter och tjänster som levereras på ett avtal kommer ett urval att göras. Leverantören kommer till exempel förväntas bifoga en riskanalys där man har identifierat leveranskedjan för den aktuella produkten/tjänsten och visar att man känner till och hanterar riskerna för avvikelser gentemot de grundläggande kraven i den givna leveranskedjan.

Att genomföra egna sociala revisioner är ett sätt att kontrollera i vilken grad kraven efterlevs i leveranskedjan. Exempel på dokumentation kan därför vara ett revisionsprotokoll, en granskningsrapport eller dylikt. Det kan också vara en tidplan för genomförda inspektioner. Leverantören kan exempelvis ange hur många revisioner som är genomförda, hur många avvikelser och hur många åtgärder man vidtagit för leverantörer som är aktuella för gällande produkt/tjänst. Vem som har utfört revisionen, om man har byggt upp egen kompetens inom företaget eller om man hyr in en revisionsbyrå, eller samarbetar med lokala organisationer för att genomföra kontroller är också information som kan efterfrågas. Krav och kontroll är bara en del av alla åtgärder som krävs för att få till bra arbetsvillkor och miljöhänsyn i leveranskedjan. Andra initiativ, såsom till exempel utbildningar och överträdelserapportering, kan också redogöras för i detta steg.  

Vad är FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter?

FN:s ramverk ”Skydda, respektera, åtgärda” har tagits fram för att klargöra staters respektive företags ansvar i förhållande till skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna. I juni 2011 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Det finns därmed en global standard för att främja respekten för mänskliga rättigheter i företagandet. Företagens verktyg för att kunna ta sitt ansvar är att utföra så kallad ”due diligence”, speciellt i leveranskedjan. Vi uppmuntrar och uppmanar alla våra leverantörer att ha de internationella riktlinjerna som utgångspunkt i sin verksamhet och agera föredömligt, både hemma och i utlandet.

Vad är hållbar utveckling?

Begreppet hållbar utveckling blev allmänt känt i samband med FN:s rapport Vår gemensamma framtid från 1987, vanligen kallad Brundtland-rapporten.  Rapportens definition är ”En hållbar utveckling tillgodoser våra behov idag, utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillgodose sina.” Det är också den definition som vi lutar oss mot i det Nationella samarbetet
Hållbar utveckling beskrivs ofta ur tre olika perspektiv; social- miljömässig och ekonomisk hållbarhet. Se exempelvis http://www.regeringen.se/sb/d/1591

Vad är konsekvenserna för leverantörer om de bryter mot våra krav?

Enligt kontraktsvillkoren har landsting och regioner möjlighet att begära rättelse, begära vite, "frysa" eller säga upp avtalet. I första hand arbetar landsting och regioner alltid för att avvikelser rättas till av leverantörerna. Att säga upp ett avtal innebär en stor risk att förhållandena inte förbättras för de som är drabbade, vilket skulle motverka syftet med uppförandekoden. Om landstingen eller regionerna upplever att leverantören efter krav om förbättringar fortfarande inte lever upp till kraven kan en uppsägning av avtalet bli aktuell.

Vad är socialt ansvar? För vilka?

Socialt ansvar är ett begrepp som omfattar en rad områden beroende på den inverkan organisationen har på samhället. Det kan handla om rättigheter till vård, utbildning och personlig säkerhet. Det kan också handla om att bekämpa fattigdom och orättvisor.  För Socialt Ansvar i Offentlig Upphandling handlar det om de krav som uttrycks i uppförandekod för leverantörer; mänskliga rättigheter, arbetares rättigheter samt att motverka korruption.

Vad baserar ni er uppförandekod för leverantörer på?

Vår uppförandekod för leverantörer utgår från FN initiativet Global Compact. Global Compact är ett FN-initiativ som innehåller tio generella principer för företagens sociala och miljömässiga ansvar. Principerna baseras på internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna, arbetsrätt, miljö och anti-korruption.

Varför samarbetar landsting och regioner kring hållbar upphandling?

Sedan 2010 samarbetar samtliga landsting och regioner i ett nationellt arbete med hållbar upphandling. Skälet är att det finns stora samordningsfördelar när landsting och regioner samarbetar. Arbetet blir mer effektivt och innebär att kostnader för uppföljning och revision delas. Vi förenklar även för leverantörer då kraven är lika oavsett landsting och region. Uppföljning sker gemensamt vilket minskar administration för leverantörer.

Varför upphandling?

När en myndighet köper varor eller tjänster görs en offentlig upphandling. Lagen om Offentlig upphandling (2007:1091) handlar om att ge alla företag lika möjligheter att sälja sina varor och tjänster till offentlig sektor. Lagen handlar också om att myndigheterna ska använda skattemedel på ett bra vis. Upphandlande myndigheter ska konkurrensutsätta sina inköp för att kontrollera kostnaderna samtidigt som systemet gör det möjligt för medborgare och organisationer att granska offentliga utgifter. Landsting och regioner har enligt EU-lag stor frihet att ställa miljökrav och sociala krav i förfrågningsunderlaget.

Varför väljer ni att köpa produkter från låglöneländer? Landsting och regioner tillämpar ofta lägsta pris vid upphandling. Hur kan ni samtidigt tro att inte arbetare i låglöneländer får betala priset?

Landsting och regioner ska hushålla med skattemedel och priset på de varor och tjänster som köps in kommer alltid att vara viktigt. Samtidigt är landsting och regioner medvetna om att en stor del av de varor och tjänster som upphandlas framställs av våra leverantörer och/eller underleverantörer i låglöneländer där risken för kränkningar av mänskliga rättigheter är hög. Därför är det viktigt att de anställda i låglöneländer inte, så att säga, får betala priset. Därför försöker landsting och regioner, genom att ställa och följa upp sociala krav i upphandling, se till att detta inte sker. Att helt sluta handla med leverantörer som har tillverkning i låglöneländer anses allmänt inte som en lösning då ökad handel ses som viktigt för ländernas ekonomiska tillväxt. Men ekonomisk utveckling och tillväxt får inte ske på bekostnad av miljö och människor.

Varifrån kommer era produkter?

Sveriges regioner och landsting köper in ett stort antal produkter och tjänster som framställs i olika delar av världen.  Till exempel tillverkas en stor del av våra handskar i Malaysia, läkemedel tillverkas i exempelvis Indien och Europa, förbrukningsmaterial till sjukvården tillverkas i Pakistan och textilier framställs bland annat i Indien.

Vilken roll har de enskilda landstingen/regionerna?

Det är alltid avtalsparten dvs. det upphandlande landstinget eller regionen som har ansvar för sina avtal och sin avtalsuppföljning. Däremot så fördelar vi inom det nationella samarbetet arbetet med avtalsuppföljning av de sociala kraven och delar resultat.